Valerii Zaluzhnyi, Ukrainas tidigare överbefälhavare och numera ambassadör i Storbritannien, riktar en ovanligt skarp kritik mot NATO. Efter tolv års arbete med att anpassa Ukrainas försvarsmakt till NATO-standarder konstaterar han att Ukraina kanske aldrig kommer att bli medlem i alliansen.

Hans kritik handlar inte främst om politik, utan om militär utveckling. Enligt Zaluzhnyi bygger NATO fortfarande i alltför hög grad på doktriner med rötter i andra världskriget, samtidigt som kriget i Ukraina har tvingat fram en snabb anpassning till en helt annan verklighet.

Det är här skillnaden mellan interoperability och det som skulle kunna kallas interimprovability blir intressant.

NATO har under decennier byggt interoperabilitet: gemensamma standarder, procedurer, ledningssystem och förmågan att få många nationers styrkor att fungera tillsammans. Det är en av alliansens största styrkor. Men standardisering tar tid.

Ukraina har under existentiellt tryck utvecklat något annat: förmågan att ständigt förändra organisation, taktik, teknik och produktion medan kriget pågår. Drönare förändras på några månader. Motmedel utvecklas som svar på motståndarens senaste anpassning. Samband, underrättelser, eldledning och logistik modifieras kontinuerligt. Produktion och militär innovation sker parallellt med striden.

Interoperability handlar om att kunna fungera tillsammans.

Interimprovability handlar om att kunna förändras tillsammans, under pågående konflikt.

Zaluzhnyis kanske mest provocerande påstående är därför inte att Ukraina ligger efter NATO, utan att NATO på vissa områden riskerar att ligga efter Ukraina och Ryssland när det gäller förmågan att snabbt omsätta erfarenheter i nya metoder, system och organisationer.

Det innebär inte att NATO saknar avancerad teknologi eller militär styrka. Ukraina behöver fortfarande västliga system, inte minst kvalificerat luft- och robotförsvar. Men erfarenheterna från kriget väcker en större fråga om hur en militär allians konstruerad kring standardisering ska fungera i en tid där innovationscyklerna på slagfältet ibland mäts i veckor snarare än år.

Om Zaluzhnyi har rätt blir den centrala frågan för NATO därför inte bara hur Ukraina ska anpassas till NATO-standarder.

Kanske måste NATO också fundera över vilka ukrainska standarder man själv behöver anpassa sig till.

Är interimprovability på väg att bli lika viktigt för NATO som interoperability?