Kinas kommunistiska parti (KKP) driver en avancerad och långsiktig informations- och subversionskampanj med målet att så split mellan USA och Europa. Genom att systematiskt förstärka negativa narrativ om USA:s ledare och politik i den globala informationsmiljön bidrar Beijing till en ensidig, förvrängd bild av verkligheten i USA. Resultatet blir att europeisk publik matas med amerikanska tillkortakommanden utan motvikt – precis den typ av skeva världsbild som gagnar kinesiska intressen.
I denna artikel granskas Kinas mål, metoder och motiv med denna påverkansoperation, samt varför den utgör en geopolitisk vinst för KKP.
Målet: en kluven västallians
Sedan mitten av 2010-talet har relationen mellan USA och många europeiska länder blivit ansträngd. Trump-administrationens konfrontativa stil, från handelstvister till kritik av NATO-allierade, skapade ett klimat av misstro. Kina såg här en strategisk möjlighet. Beijings övergripande mål är att försvaga den transatlantiska alliansen – att distansera Europa från USA och därmed minska västvärldens kollektiva styrka. Sun Zu i modern tappning, integration av den Eurasiatiska kontinenten – utan att ett enda skott fallit. Ryssland skall förvärvas, Europa skall övertygas att USA är det sämre alternativet, inte minst genom att göra européerna beroende av billiga kinesiska produkter och kanske, på sikt, även tjänster.
Amerikanska kongressledamöter har bland annat sagt att Europa är ett “strategiskt pris” i rivaliteten mellan USA och Kina, och att Kina inte behöver vinna européernas hjärtan – det räcker att neutralisera Europas stöd till USA i frågor som Taiwan eller den globala ekonomin. Genom att så tvivel om USA som partner och leda bort europeiska länder mot en mer Kina-vänlig hållning kan Beijing tippa maktbalansen till sin fördel.
Det kinesiska intresset av att skapa sprickor mellan USA och dess europeiska allierade är väldokumenterat. En analys på Kinamedia (2022) noterar att Kina tydligt eftersträvar att splittra de europeiska NATO-länderna från varandra och från USA – Peking välkomnar rentav europeiska ledares tal om ”strategisk autonomi”, då detta kan minska Europas beroende av Washington. Enigheten inom EU och NATO ses som ett hinder för kinesiskt inflytande. När Rysslands krigföring i Ukraina paradoxalt nog stärkte sammanhållningen i väst, uppfattades detta som oroande inte bara i Moskva utan även i Peking. För KKP är idealet ett Europa som är tveksamt till att sluta upp bakom USA:s globala linje, och hellre väljer en mittenväg eller närmar sig Kina.
Denna målsättning framträder också i kinesisk retorik. Officiella uttalanden och statsstyrda medier uppmanar ofta Europa att föra en mer oberoende politik. I en ledarartikel i statliga China Daily (mars 2025) argumenterades för att europeiska länder “bör ta hand om sitt eget hus” och inte lita på USA:s säkerhetsgarantier – ett tydligt budskap att Europa borde minska sin traditionella tillit till Washington och i stället söka större egen handlingsfrihet. Samma artikel hävdade att Trumps oförutsägbara agerande i Ukraina-krisen tvingar européerna att inse att amerikanskt stöd “inte är en självklarhet” och att vända sig mot större strategiskt oberoende. Den underliggande signalen är att Europa borde ompröva sitt samarbete med USA, något som harmonierar väl med Kinas intresse av ett splittrat väst.
Sammanfattningsvis vill Kina bryta den enade front som USA och Europa traditionellt utgjort. En kluven västallians försvårar samordnat motstånd mot kinesiska ambitioner. Om EU-länder tvekar att följa USA:s ledning i frågor som sanktioner, teknologi eller Indo-Stillahavsområdets säkerhet, kan Kina enklare expandera sitt inflytande. Detta strategiska mål – att undergräva transatlantisk solidaritet – ligger till grund för de påverkansoperationer som beskrivs nedan.
Metoder: informationspåverkan och narrativkrigföring
För att uppnå sina syften bedriver Kina en bred kampanj av informationskrigföring riktad mot västvärldens opinionsklimat. Huvudstrategin är att forma narrativet – vilka historier som berättas, hur händelser tolkas och vad som dominerar nyhetsflödet. KKP har investerat tungt i globala mediekanaler, propagandaapparat och digital påverkan för att nå in i europeiska länders informationsmiljö.
En central metod är att via statliga kinesiska medier sprida och förstärka negativa berättelser om USA. Beijing använder sina globala kanaler (såsom nyhetsbyrån Xinhua, TV-nätverket CGTN och partitidningen Global Times) för att kontinuerligt lyfta fram amerikanska problem och misstag. Bilden av USA som ett dysfunktionellt, instabilt land är ett återkommande tema i kinesisk propaganda. Till exempel fokuserar kinesiska nyhetsinslag ofta på politisk kaos i Washington, våld och samhällsproblem i USA, samt framställer den amerikanska demokratin som djupt bristfällig. Under turbulensen efter ett mordförsök på Trump 2024 rapporterade kinesiska medier flitigt om “den amerikanska demokratins kaos” och hur USA plågas av våld och extrem politisk polarisering – allt för att understryka narrativet om ett försvagat och farligt USA. Samtidigt kontrasteras detta mot Kina själv, som utmålas som stabilt, ordnat och ansvarstagande i jämförelse. Genom denna spegling söker man övertyga både inhemsk och utländsk publik om att den liberala demokratin är i förfall och att kinesiska modellen framstår som ett tryggare alternativ.
Kinesiska medier är också snabba att exploatera specifika kontroverser kring den amerikanska ledningen. När Trump-administrationen gör ett kontroversiellt utspel eller drabbas av bakslag, blåses det upp i kinesisk bevakning. Ett färskt exempel (2025) är Trumps spektakulära uttalanden om att eventuellt annektera Grönland och Panama-kanalen – kommentarer som väckte bestörtning bland USA:s allierade. Kinesiska statliga medier såg genast sin chans att spä på den internationella kritiken: man rapporterade utförligt om europeiska ledares fördömanden av Trumps “imperialistiska ambitioner” och citerade uttalanden från bl.a. Tysklands Olaf Scholz och Frankrikes utrikesminister som tog avstånd från USA:s agerande. Genom att lägga stor tyngd vid den europeiska upprördheten över Trumps utspel förstärkte kinesiska media det negativa intrycket av USA:s ledarskap i europeiska ögon. Detta är en medveten teknik – Beijing amplifierar de Trump-kritiska röster som redan finns i Europa för att ge dem ännu större genomslag.
I många fall sker påverkan subtilt, genom att vinkla vad som inte rapporteras. Europeiska nyhetskonsumenter får dagligen höra om Trumps senaste kontrovers, men sällan om sammanhanget eller motiven bakom. När presidenten exempelvis fäller grova eller chockerande kommentarer, framställs de i europeisk press mest som bisarra infall – sällan nämns att Trump kan ha inrikespolitiska skäl, såsom att mobilisera sin väljarbas. Hans mest drastiska utspel syftar ofta till att entusiasmera kärnväljarna och driva deras engagemang, men denna kontext utelämnas nästan helt i västlig rapportering. Det är just en sådan ensidig bild – av en irrationell ledare utan strategi – som Kinas narrativ vill befästa. Genom att dominera nyhetsflödet med Trumps felsteg och tona ned förklaringar eller framgångar, blir helhetsintrycket i Europa att USA leds av en inkompetent och farlig regim. KKP:s propagandaapparat kan sedan ytterligare förstärka denna snedvridna bild, tills den känns som sanning för många mottagare.
På digitala plattformar utnyttjar Kina även covert metoder. Underrättelserapporter och forskare har avslöjat stora nätverk av falska konton på sociala medier – ibland kallat “Spamouflage” – som kopplas till kinesiska intressen. Dessa nätverk agerar under falska identiteter (ibland som till synes vanliga västerländska medborgare) och sprider budskap som gynnar kinesiska narrativ. Inför det amerikanska presidentvalet 2024 uppdagades till exempel att tusentals falska konton, styrda från Kina, pumpade ut innehåll som polariserar och underblåser splittring i USA. I vissa fall poserade de som besvikna amerikaner som kritiserade sin regering; i andra fall som extrema Trump-anhängare – allt i syfte att så konflikter och misstro. Gemensamt var dock att de spred anti-västliga budskap och förstärkte skandalnyheter om amerikanska politiker, vilket indirekt påverkar även europeisk opinionsbildning (eftersom dessa narrativ letar sig in i global media). Sådana dolda påverkansoperationer, ofta automatiserade och AI-genererade, gör att Kinas narrativ kan få artificiell spridning och tyngd online.
Därtill använder Kina ekonomiska och diplomatiska påtryckningar för att forma medielandskapet. Genom partnerskap med utländska medier, köp av annonsplats och innehållsutbyten ser kinesiska aktörer till att pro-kinesiska (eller i alla fall inte Kina-kritiska) vinklar får utrymme. I en del länder har Kinas ambassader aktivt odlat relationer med journalister och debattörer som sedan för fram Pekingvänliga perspektiv. Samtidigt tvekar KKP inte att skrämma och straffa medier som rapporterar något som ogillas i Beijing – exempelvis genom att dra in annonsintäkter eller neka tillgång till kinesiska marknaden. Detta skapar en självcensur hos vissa västerländska mediebolag i känsliga frågor, vilket i förlängningen gynnar Kinas intressen. Om europeiska medier tonar ned kritik mot Kina (för att inte stöta sig) samtidigt som de fritt kritiserar USA, uppstår en obalans i rapporteringen som långsiktigt gynnar Beijing.
Kort sagt bedriver KKP en mångfacetterad informationsoperation. Från öppna propagandaartiklar till hemliga botnät på Twitter/X – alla medel utnyttjas för att forma narrativet om USA på ett sätt som gagnar Kina. Metoderna präglas av:
- Selektiv vinkling: Lyfta fram varje amerikanskt misslyckande eller interna konflikt, men ignorera positiva nyheter eller förklarande kontext.
- Förstärkning av kritik: Utnyttja existerande anti-amerikanska stämningar i Europa genom att ge dem större megafon via kinesiska medier och diplomater.
- Direkt desinformation: Sprida direkt felaktiga påståenden som skadar förtroendet för USA (till exempel konspirationsteorier om biolabb eller liknande, vilket både ryska och kinesiska kanaler gjort).
- Digital astroturfing: Använda falska profiler och automatiserade konton för att simulera gräsrotsopinion online som driver Kina-vänliga eller USA-kritiska narrativ.
- Kulturell och politisk infiltration: På längre sikt, bygga relationer med akademiker, tankesmedjor och media i Europa för att legitimera kinesiska perspektiv och undergräva kritik mot KKP.
Genom denna samlade verktygslåda lyckas Kina påverka vad europeiska mediekonsumenter ser och hör om USA. Resultatet är en envist negativ bild av amerikanskt ledarskap – precis det KKP önskar närma europeiska opinionen mot.
Varför KKP gynnas av splittring
Det kinesiska kommunistpartiets yttersta motiv bakom dessa påverkansoperationer är att säkra sin egen maktställning och Kinas globala intressen. En splittring mellan USA och Europa främjar flera konkreta fördelar för Beijing:
- Svagare motstånd mot Kina: Om USA och EU står enade, utövar de tillsammans enorm tyngd i världspolitiken – ekonomiskt, diplomatiskt och militärt. En transatlantisk spricka minskar deras samlade inflytande. För Kina innebär detta att motståndet mot kinesiska ambitioner blir mer fragmenterat. Till exempel har USA försökt mobilisera Europa att ta hårdare ställning mot kinesisk teknik (5G från Huawei), investeringsgranskning, sanktioner p.g.a. människorättsbrott, med mera. Om EU-länderna är skeptiska till USA:s agenda eller splittrade sinsemellan, blir det svårare att nå gemensamma front mot kinesiska företag eller strategier. KKP kan då exploatera divergenser – erbjuda bilaterala handelserbjudanden till europeiska länder, investera i kritisk infrastruktur, eller knyta energiband, utan att USA effektivt kan sätta käppar i hjulet. Kort sagt, splittring förlamar västs förmåga till samordnat agerande gentemot Kina.
- Geopolitisk legitimitet: Genom att undergräva förtroendet för USA som världsledare kan Kina positionera sig som ett mer pålitligt alternativ i omvärldens ögon. KKP använder gärna USA:s inre problem som kontrast för att vinna diplomatiska poänger. När Trump-administrationen t.ex. hanterade Covid-19 pandemin klumpigt och polariserat, trumpetade kinesiska medier ut Kinas framgångsrika nedstängningar som ett bevis på systemets överlägsenhet. Varje amerikansk kris blir en PR-vinst för Beijing, som då framställer sin modell som ordningens garant medan amerikansk demokrati framstår som kaotisk. Detta narrativ hjälper Kina att övertyga utvecklingsländer (och även en del européer) att KKP:s auktoritära styre levererar stabilitet och utveckling bättre än väst. På hemmaplan används samma budskap för att stärka partiets grepp: ”Titta på USA – de kan inte ens skydda sin befolkning eller hålla ordning; vårt system är att föredra.” En skadeskjuten amerikansk image globalt är således guld värd för Kina när det gäller att vinna inflytande i det globala syd och legitimera sin makt hemma.
- Ekonomiska fördelar: Transatlantisk splittring kan också innebära att Europa drar sig för att följa USA i ekonomiska åtgärder mot Kina. Om exempelvis USA skulle vilja införa sanktioner eller exportkontroller mot Kina i händelse av en kris (säg, runt Taiwan), men europeiska länder är ovilliga på grund av bristande förtroende för USA:s ledarskap, så slipper Kina en enhetlig sanktionfront. Redan i fredstid kan Kina exploatera olikheter: med USA mer konfrontativt och EU mer ambivalent, kan Kina knyta Europa närmare ekonomiskt. Vi ser detta i Kinas investeringar i sydeuropeiska hamnar, ökat handelsutbyte och locktoner om marknadstillträde – samtidigt som USA varnar för riskerna. Ett splittrat väst riskerar att Kina lyckas “köra kil” mellan allierade med ekonomiska incitament, vilket långsiktigt kan göra enskilda europeiska länder beroende av Kina och därmed ännu mer obenägna att stödja USA:s tuffare linje.
- Handlingsutrymme för auktoritära allianser: KKP:s strategiska partnerskap med Ryssland bygger på en gemensam vilja att försvaga västliga allianser. Genom att underblåsa misstro mellan Europa och USA hjälper Kina indirekt även Rysslands mål att splittra EU/NATO. Detta kan ge Beijing en fördel vid globala kriser: till exempel i FN eller andra fora där västtraditionellt agerat gemensamt, kan Kina lättare plocka över vissa europeiska regeringar till en mer neutral linje. Peking behöver inte få Europa att “älska Kina” – det räcker långt att Europa inte entydigt ställer sig på USA:s sida. Som en analytiker uttryckte det: Kina vinner om Europa förblir passivt eller neutralt i en konflikt mellan Washington och Beijing. Den nyvunna klyftan mellan USA och viktiga europeiska länder i synen på Kina (där vissa EU-stater ser Kina mer som handelspartner än systemrival) är ett tecken på denna effekt.
- Försvagad demokratisk förebild: Slutligen tjänar KKP på att själva idén om västlig demokrati tappat glans i europeiska ögon. Om européer blir desillusionerade med USA:s demokrati (p.g.a. ständiga mediabilder av kaos, Trumpism, polarisering), kan det spilla över i en mer generell cynism mot liberala värderingar. KKP vill gärna främja narrativet att demokrati är hyckleri och att väst inte lever som de lär. Genom att exponera – och ibland överdriva eller fabricera – västs brister (t.ex. rasism, ojämlikhet, politiskt käbbel) hoppas kinesiska propagandan undergräva den moraliska auktoritet som USA och EU tidigare haft när de kritiserar Kina för mänskliga rättigheter eller auktoritärt styre. Om västs förtroende hos sig självt och omvärlden naggas i kanten, kan KKP agera med friare händer, slippa ständig kritik och kanske undvika en enad demokratisk front för principer som rättsstat eller frihet online.
I förlängningen syftar allt detta till att trygga Kinas resa mot stormaktsstatus. Xi Jinpings regim har öppet deklarerat att “Öst stiger, väst sjunker”. Att då aktivt påskynda västs sönderfall inifrån genom informationspåverkan ses som ett legitimt verktyg i maktkampen. När USA upptas av interna strider och transatlantiska relationer gnisslar, kan Kina framstå som den stabila polen i en ny världsordning. För KKP, vars primära mål alltid är regimens överlevnad och makt, är en splittrad fiende den bästa fienden. Genom att splittra USA och Europa minskar hotet mot partiet samtidigt som utrymmet ökar för Kina att forma global politik efter eget huvud.
Slutsats
Den pågående kinesiska subversionskampanjen gentemot västvärlden utgör ett nytt typ av säkerhetshot: ett tyst kunskaps- och informationskrig där demokratiernas öppenhet vänds mot dem själva. Europeiska medier har – medvetet eller ej – blivit en spelplan för denna kamp. Genom skicklig narrativ styrning har Kina bidragit till att europeisk nyhetsbevakning av USA blir övervägande negativ, stundtals snudd på karikatyrartad. Detta underminerar inte bara USA:s anseende, utan försvagar också västlig sammanhållning och beslutsamhet.
Att motverka denna typ av malign påverkan är ingen enkel uppgift. Först och främst krävs medvetenhet: europeiska journalister, politiker och medborgare måste förstå att de är mål för en strategisk påverkansoperation. Vidare behövs resiliens i form av källkritik, diversifierade nyhetsflöden och motvikter som lyfter fram hela bilden. Europa behöver värna sitt informationssuveränitet utan att ge upp fri och oberoende journalistik. Det innebär att genomskåda propaganda – vare sig den kommer utifrån eller som ett resultat av inhemsk slentrian – och sträva efter en rättvisande rapportering.
Kinas kampanj för att separera USA och Europa kommer sannolikt att fortgå så länge den anses framgångsrik. Dess mål, metoder och motiv är nu belysta; uppgiften framöver ligger hos västvärlden att reagera. En geopolitisk vaksamhet behövs, där vi inser att inte all kritik och varje narrativ dyker upp organiskt. Genom att hålla ihop, värna våra demokratiska ideal och samtidigt vara ärliga om våra egna brister, kan vi minska grogrunden för subversiv påverkan. Det är först då som KKP:s informationskrigföring tappar sin udd och en mer nyanserad bild kan återvända i det transatlantiska samtalet.
Källor:
CEIAS – Chinese Media Watch: Trump’s territorial ambitions as seen from Beijing (23 jan 2025).
Chinese Media Watch: Trump’s territorial ambitions as seen from Beijing
CEPA – Sino-Russian Convergence in Foreign Information Manipulation and Interference (2024).
Kinamedia – Så kan Kina reagera på svenskt Nato-medlemskap (Joel P. Ivre, 14 maj 2022).
https://kinamedia.se/2022/05/14/sa-kan-kina-reagera-pa-svenskt-nato-medlemskap/
Freedom House – Beijing’s Global Media Influence 2022: Authoritarian Expansion and Democratic Resilience (Sarah Cook, sept 2022).
https://freedomhouse.org/report/special-report/2022/beijings-global-media-influence
Axios – Chinese-linked online network is stoking U.S. political divisions (A. Lotz, 3 sep 2024).
https://www.axios.com/2024/09/03/china-propaganda-disinformation-us-elections
Atlantic Council / DFRLab – China deployed anti-US narratives in chaos following Trump assassination attempt (1 aug 2024).
https://www.atlanticcouncil.org/blogs/new-atlanticist/china-deployed-anti-us-narratives-in-chaos-following-trump-assassination-attempt/
Foreign Policy – The Chinese Public Is Convinced Trump Will Win – The U.S. president is seen as a failure — but that helps China. (T. W. Liu, 3 nov 2020).
https://foreignpolicy.com/2020/11/03/china-public-trump-biden-election/
China Daily (editorial) – Europe should get own house in order (3 mars 2025).
https://www.chinadaily.com.cn/a/202503/03/WS65e3df9fa31082fc043bcd34.html
Europeiska kommissionen – Tackling COVID-19 disinformation – Getting the facts right (JOIN/2020/8 final, 10 juni 2020).
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:52020JC0008
IRSEM – Chinese Influence Operations: A Machiavellian Moment (P. Charon & J.-B. J. Vilmer, 2021).
https://www.irsem.fr/report.html
https://www.economist.com/china/2025/10/02/xi-jinping-wants-a-spot-in-your-inbox
